Maktens arrogans

Den 9 oktober skickade jag ett brev via e-post till ett antal mottagare. I dag fick jag följande ”svar” från en av dem:

Man har haft mer än sex veckor på sig, och har inte ens läst brevet. Maktens arrogans manifesterar sig ännu en gång.

Genchi Genbutsu – Försäkringskassan sparar pengar

Genchi Genbutsu är en nyckelprincip i Toyotas produktionssystem. Det betyder ungefär ”gå och se”, och innebär att man måste gå till den plats arbetet utförs för att fullt ut förstå en situation. Se med egna ögon och ta reda på fakta. Hitta källan till problemen genom att ställa frågan ”Varför?” minst fem gånger.

Jag pratade i dag med min personliga handläggare på Försäkringskassan, Helén Eriksson. Hon meddelade att hon inte kan godkänna läkarintyget från min psykiater för att jag inte träffat honom personligen, utan bara haft kontakt med honom per telefon och e-post. Följden av detta blir att min sjukpenninggrundande inkomst blir noll (0) kronor. Jag får alltså ingen sjukpenning över huvud taget.

Försäkringskassan, i likhet med många andra svenska myndigheter, är influerade av New Public Management. Grundtanken med New Public Management är att allt skall bli effektivare och bättre om man driver myndigheters verksamhet som man driver företag. Jag har skrivit om detta i ett tidigare blogginlägg: Vad säljer Försäkringskassan?

Om Helén Eriksson hade tillämpat Toyotas företagsfilosofi, Genchi Genbutsu, och ställt frågan ”Varför?” minst fem gånger, vilken källa till problemen hade hon då funnit?

Varför #1: Varför har Kjell inte träffat sin psykiater personligen?

Svar #1: Därför att psykiatern finns i Stockholm och Kjell har befunnit sig i Kungälv, och har inte haft tillräckligt med pengar för att bekosta resan till resan till Stockholm.

Varför #2: Varför har Kjell befunnit sig i Kungälv?

Svar #2: Därför att han inte orkade vara kvar i sin bostad i Stockholm.

Varför #3: Varför orkade Kjell inte vara kvar i sin bostad i Stockholm?

Svar #3: På grund av en pågående hyreskonflikt. Kjell hade inte tillräckligt med pengar för att kunna betala hyran. Hyresvärden blev då, inte helt oväntat, irriterad på Kjell. Eftersom Kjells bostad ligger direkt ovanpå hyresvärdens butikslokaler riskerade Kjell att bli påhoppad av hyresvärden varje gång han visade sig utanför lägenheten. På grund av sin utmattningsdepression, så är Kjells stress- och konflikttålighet kraftigt nedsatt. Den stress som orsakades av hyreskonflikten, och risken att bli påhoppad av hyresvärden varje gång han visade sig utanför lägenheten, fick Kjell att må så dåligt att han inte orkade vara kvar i sin bostad i Stockholm.

Varför #4: Varför hade Kjell inte tillräckligt med pengar för att kunna betala hyran?

Svar #4: Därför att hans sjukpenning var för låg.

Varför #5: Varför var Kjells sjukpenning för låg?

Svar #5: Av två anledningar. Dels för att Försäkringskassan fastställt en för låg sjukpenninggrundande inkomst, dels för att Kjells sjukskrivning sedan slutet på januari 2014 minskats från 100 % till 75 % för att han skulle kunna komma igång med arbetet i sitt företag, samtidigt som Skatteverket gjorde det omöjligt för Kjell att komma igång med arbetet i sitt företag genom att dra in hans F-skatt och momsregistrering.

Varför #6: Varför fastställde Försäkringskassan en för låg sjukpenninggrundande inkomst?

Svar #6: Därför att man, i strid med gällande lagstiftning, ignorerade den information som Kjell lämnade i sin ansökan om sjukpenning 2013, och i stället fastställde en sjukpenninggrundande inkomst baserat på uppgifter från Skatteverket om inkomster från korta perioder av arbete, som Kjell utfört mellan långa infektionsperioder. Dessa inkomster betraktades som om de genererats genom heltidsarbete under hela året, utan att ta hänsyn till att Kjell varit sjuk och inte orkat arbeta under större delen av året. Även detta i strid med gällande lagstiftning.

Om Helén Eriksson hade ställt frågan ”Varför?” åtminstone 6 gånger, så hade hon insett att det var Försäkringskassans agerande som var orsaken till att jag inte träffat min psykiater personligen. Jag hade en tid inbokad, men jag kunde inte ta mig dit, för att jag inte hade tillräckligt med pengar för att bekosta resan till resan till Stockholm.

Försäkringskassan bryter mot gällande lagstiftning. Trots upprepade påpekanden vägrar man att rätta till felaktigheter som begåtts. Man vägrar att ens kommentera eller bemöta mina påpekanden, och att besvara mina frågor, det sistnämnda även det ett brott mot gällande lagstiftning. Försäkringskassans bemötande kännetecknas av nonchalans, respektlöshet, arrogans, maktfullkomlighet och prestige. ”Vi struntar i vad du säger, vi struntar i vad lagen säger, vi gör som vi vill, och är du inte nöjd med det, så får du dra oss inför domstol.”

Vid en första anblick kan Försäkringskassan säkert se fördelar med att agera på detta sätt. ”Om vi betalar ut så lite pengar att folk inte har råd att ta sig till läkaren, så kan vi underkänna deras läkarintyg och slipper att betala ut sjukpenning”. Om de lyfter blicken, vidgar sitt perspektiv och ser effekterna på lite längre sikt, så tvingas de snart att inse att den besparing de kan tänkas göra på detta sätt vida överskrids av ökade kostnader som uppstår på andra håll. Fast, det är klart, det är ju en annan budget. Ännu en gång agerar Försäkringskassan Ebberöds bank, och det får långtgående och allvarliga konsekvenser för mig.

Under mer än ett decennium av sjukdom har jag, om och om igen, stött på såväl människor som beteenden som fått mig att tappa tron på vår välfärd. I detta mörker har ett fåtal undantag stått för en liten strimma av ljus i mörkret. Helén Eriksson har varit ett av detta undantag. Hon har åtnjutit ett stort förtroende från min sida, och det har jag också talat om för henne. Jag önskar innerligt att jag skall kunna förmå mig själv att fortsatt känna detta stora förtroende för henne, men i skrivandes stund har jag svårt att se hur detta skall gå till.

                                                                   

**********

Om konsten att ansöka om sjukpenning

I dag blev jag uppringd av Johan Berglind från Försäkringskassan. Han jobbar med att fastställa SGI för företagare. I den ansökan om sjukpenning jag lämnade in nyligen, hade jag hade skrivit att jag vill bli kontaktad av Försäkringskassan innan något beslut fattas, och den här gången lyckades de med att göra som jag bad dem om.

För andra gången i rad lyckades jag bli uppringd av en anställd på Försäkringskassan som bemötte mig på ett respektfullt sätt och lät mig få sagt det jag ville och som inte en enda gång behandlade mig som en idiot. Det här får gärna bli en vana.

Det blev fel förra gången jag ansökte om sjukpenning, och eftersom jag ville undvika samma problem denna gång, hade jag till ansökan bifogat 4 bilagor om totalt 32 sidor. Det var en utförlig beräkning av årsinkomst, en samanställning av journalutdrag från olika vårdcentraler och sjukhus, en sammanställning av fakturor från mitt företag och ett mail från Skatteverket. Dessa bilagor, tillsammans med ansökningsblanketten, hade jag satt ihop med två påsnitar (även kallade änglavingar) för att de inte skulle komma ifrån varandra.

Vad gör man då på försäkringskassan när man får in en sådan ansökan? Jo, det första man gör är att ta bort påsnitarna för att skanna in ansökan. Det kan jag förstå, skannern tycker nog inte om påsnitar. Det som händer härnäst har jag svårare att förstå. Då skannar man ansökningsblanketterna och bilagorna var för sig. Ansökningsblanketten blir ett eget dokument, som skickas iväg direkt, för sig. Bilagorna skannar man in senare, och skickar iväg åt lite olika håll. Hur tänker man då?

Som en konsekvens av detta hade Johan fått en ansökan som inte var komplett. Vissa av bilagorna hade kommit med, någon hittade han ”i ett annat ärende” när jag berättade vad han skulle leta efter och ytterligare en fick jag komplettera med direkt via e-post.

Det är nu tanken börjar svindla. Tänk om... Tänk om jag inte hade skrivit uttryckligen att jag vill bli kontaktad innan beslut fattas. Tänk om min ansökan inte hade hamnat hos en handläggare som Johan, med ambition att göra rätt, i stället för att göra minsta möjliga. Tänk om den skickats vidare för bedömning utan bilagor, och därmed utan fullständig information. Tänk om beslut fattats på bristfälligt underlag. Tänk om beslutet blivit felaktigt. Tänk om jag blivit tvungen att begära omprövning den här gången också. Tänk om handläggaren som ansvarat för omprövningen inte hade bekvämat sig med att läsa igenom all information den här gången heller. Tänk om samma handläggare hade satt prestigen i främsta rummet och envetet hävdat att han eller hon inte gjort något fel. Tänk om samma handläggare sagt att om jag inte är nöjd, så får jag överklaga till Förvaltningsrätten. Tänk om... Men, sådant kan väl ändå inte hända i verkligheten?

Nu hamnade min ansökan lyckligtvis hos Johan, så nu är den komplett. Alla delarna har lyckligt återförenats!

När väl ansökan kompletterats hade Johan och jag en intressant diskussion om hur man skall beräkna årsinkomst för företagare, och vad lagen säger på området. I allt väsentligt var vi eniga, men tyvärr verkar det som om Försäkringskassans har etablerat riktlinjer som inte i alla delar följer lagen. Johan skulle forska lite mer i saken och återkomma.

Nu skall ansökan processas vidare. Först skall Johan kontakta min personliga handläggare, Helén Eriksson. Om de gemensamt kommer fram till att jag har varit arbetsoförmögen utan uppehåll, så har jag rätt att behålla min gamla sjukpenninggrundande inkomst. Eftersom jag varit sjukskriven utan uppehåll borde det inte vara något problem.

Här uppstår dock ett ”intressant” fenomen. Trots att jag lämnat in utförliga underlag för att kunna beräkna en korrekt årsinkomst, så kan Johan inte utgå från dessa när han fastställer min sjukpenninggrundande inkomst. Försäkringskassans riktlinjer säger nämligen att han måste fastställa den till densamma som innan. Att denna fastsällts på ett felaktigt sätt, helt utan stöd i lagen, får han inte ta hänsyn till. I stället måste han skicka ursprungsärendet till omprövning ännu en gång. En tredje handläggare måste alltså blandas in.

Nu fasar jag för att det skall bli fel igen, och att mitt ärende ännu en gång skall hamna hos någon prestigebunden handläggare som aldrig gör några fel, och som under alla förhållanden aldrig skulle kunna tänka sig att frivilligt rätta några fel, om några sådana ändå på något oförklarligt sätt skulle uppstå. Men, sådant kan väl ändå inte hända i verkligheten?

Nu är spänningen olidlig. Utfallet kan variera från att jag anses ha 0 kronor som sjukpenninggrundande inkomst, och därmed inte får någon sjukpenning alls, till att jag får full sjukpenning, baserad på maximal sjukpenningrundande inkomst, inklusive retroaktiv utbetalning av mellanskillnaden från första ersättningsdagen. Någonting säger mig att den stress och oro jag känner över detta inte gynnar min återhämtning från den utmattningsdepression jag kämpar mot.

Avslutningsvis några tips och råd till er som skall söka sjukpenning:

·         Se till att fylla i ansökan så noggrant som det bara är möjligt
·         Läs igenom aktuella lagar, framför allt Socialförsäkringsbalken
·         Skriv i ansökan att du vill bli kontaktad innan beslut fattas
·         Lämna bilagor med kompletterande information om det finns någon sådan
·         Ring och kontrollera att Försäkringskassan har mottagit ansökan
·         Ring och fråga om du har blivit tilldelad en handläggare
·         Ring handläggaren och försäkra dig om att ansökan är komplett
·         Försäkra dig om att handläggaren läst hela ansökan, inklusive eventuella bilagor
·         Begär förhandsbesked och be handläggaren motivera fattade beslut
·         Om du inte är nöjd med beslutet, se till att begära omprövning inom två (2) månader
·         Stå på dig om du vet att du har rätt

Medgångsvänner och motgångsvänner

I nöden prövas vännen.

I nöd och lust brukar det heta, om man står inför prästen. Då handlar det i och för sig om äktenskap, men vänskap har många likheter. Bland annat just att det ibland är lust, och ibland nöd.

Under det dryga decennium som jag dragits med ständiga infektioner har det varit nöd så det räcker och blir över. Nöd i överflöd. Nöd nog för att sätta vännerna på prov. Med tiden har två väsensskilda typer av vänner utkristalliserat sig. Medgångsvänner och motgångsvänner.

Medgångsvänner finns där så länge det är fröjd och gamman. De står främst i kön om man ställer till med baluns. De tackar och tar emot. Ibland kan de bjuda igen, men det är absolut ingen regel.

Medgångsvänner är som hägringar. Om solen går ner flyter de samman med bakgrunden och försvinner. Besöken upphör. Telefonsamtalen blir kortare och allt mer ansträngda. Ingen ringer tillbaka.

Motgångsvänner är av ett helt annat virke. De märks ofta inte lika mycket i lust. De är ofta lite tystare, lite mer diskreta, håller sig ofta lite i bakgrunden. Har inte sällan en del att kämpa med själva. Kanske är det därför de blir motgångsvänner.

Det är i nöden som motgångsvännerna träder fram. De lyssnar. De stöttar. Både praktiskt och ekonomiskt. De är inte alltid de man hade trott.

Det är motgångsvännerna som gör att man överlever när det är som värst. De omsätter ord som solidaritet, medmänsklighet, omtanke och empati i praktik.

En enda motgångsvän är värd mer än alla världens medgångsvänner tillsammans. Jag är lyckligt lottad, för jag har flera stycken. Det här inlägget är en hyllning till er!

Vad säljer Försäkringskassan?

0771 – 524 524. Det är telefonnumret till Försäkringskassans kundcenter.

Kundcenter? Har Försäkringskassan kunder? Vad är egentligen en kund? Om man rådfrågar Wikipedia får man följande svar:

En kund är en fysisk eller juridisk person som köper eller hyr en vara eller en tjänst från ett företag eller en person.

Köper eller hyr en vara eller tjänst! Vad är det då för varor och tjänster Försäkringskassan erbjuder, och vad kostar de? Om jag inte tycker att priserna på Försäkringskassans varor och tjänster är konkurrenskraftiga, kan jag då vända mig till Försäkringskassans konkurrenter?

Naturligtvis inte. Försäkringskassan är en myndighet, inget företag. Den är en av tre myndigheter som administrerar socialförsäkringen (Socialförsäkringsbalk (2010:110), 2 kap, 2 §). De andra två är Pensionsmyndigheten och Skatteverket.

I lagtexten används ord som person, enskild, försäkrad m.m. Ordet kund förekommer däremot inte på något ställe i Socialförsäkringsbalken.

Varför använder då Försäkringskassan ordet kund? Svaret står att finna i något som kallas New Public Management. Grundtanken med New Public Management är att allt skall bli effektivare och bättre om man driver myndigheters verksamhet som man driver företag. Wikipedia beskriver det så här:

New Public Management (NPM), på svenska ungefär Ny offentlig verksamhetsledning, avser den samling av styrnings- och ledningsmetoder som gradvis introducerats inom offentlig sektor sedan 1980-talet. NPM är en bred term för flera olika managementidéer där många filosofier lånats från den privata sektorn. NPM kom som ett krav på ökad effektivitet på offentlig sektor genom marknadsanpassning av verksamheterna.

Införandet av NPM ledde till att flera modifierade marknadslösningar applicerades inom offentlig sektor. Exempelvis decentralisering av beslutanderätt, interndebiteringssystem, målstyrning, ansvarsutkrävande och upphandling. Brukare och patienter inom systemen och medborgare i möte med offentliga institutioner beskrivs som kunder som konsumerar tjänster.

Så, om du tycker att Försäkringskassan stundom inte fungerar som den borde, så kan det möjligen bero på att man applicerat modifierade marknadslösningar på sin verksamhet och att man betraktar dig som en kund som konsumerar tjänster.

Personligen tycker jag att det är ett hån när Försäkringskassan kallar sjuka människor för kunder.

Försäkringskassan är för övrigt inte det enda området inom offentlig förvaltning. DN-journalisten Maciej Zaremba har skrivit en artikelserie kallad Den olönsamma patienten som beskriver vad som händer när vården leker företag. Jag avser återkomma till detta ämne i kommande blogginlägg.

BNP per capita

Det pågår många diskussioner just nu. Om våra välfärdssystem, om flyktingmottagande och mycket annat. Det är väldigt mycket åsikter, och i mitt tycke alldeles för lite fakta. Här kommer därför lite fakta, utan någon som helst tolkning. Välj själv hur du vill tolka och använd som utgångspunkt när någon diskuterar vad vi har råd med och inte.

Siffrorna är hämtade från ekonomifakta.se, http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Ekonomi/Tillvaxt/BNP-per-capita/

91,9. Another One Bites the Dust

Så var det dags igen för Queen att spela och sjunga för mig. Jag börjar känna vittringen av en ny tiotalssiffra!

Fattigvandring

En fattigvandring kan se ut på många sätt. Den gemensamma nämnaren för alla typer av fattigvandringar är att de genomförs för att man är fattig.

I dag, till exempel, så har jag handlat mat i fyra olika matbutiker. När jag berättar detta, så kan man lätt förledas att tro att sortimentet är bristfälligt i de lokala butikerna, men så är inte fallet. En av dem är en stor och välsorterad Ica Maxi och en är en relativt stor Willys. Till det kommer en Ica Nära och en Coop Konsum. Nej, orsaken är en helt annan. För att tänja så lång det bara är möjligt på matpengarna sätter jag mig varje vecka och tittar på nätet på veckans kampanjerbjudanden i respektive butik. Därefter tar jag mig runt till var och en av dem och handlar det som för tillfället är billigt och som jag kan tänkas behöva. Och nej, det räcker inte med en av Icabutikerna, för de har bara delvis samma kampanjerbjudanden. Vissa veckor tillkommer ytterligare en eller två butiker, City Gross och Lidl, men till dem är det lite längre, och då behöver vädret tillåta att jag cyklar.

En god vän frågade en gång om jag låter kampanjerbjudandena styra mitt val av kost? Nej, det gör jag inte, men de påverkar i ganska hög grad vad jag gör för val. Glutenintolerans, lymfom och viktminskning ställer ganska höga krav på min kost, så vissa saker behöver jag köpa ändå, även om det inte är kampanj.

En annan typ av fattigvandring som jag gör ganska ofta går till Eriksdal. Eriksdal ligger i Göteborgs kommun, ungefär 100 meter från Nordre älv, som utgör gräns mot Kungälvs kommun. Till Eriksdal är det 2,25 km. Jag har två busshållplatser på ungefär 500 meters avstånd, men de ligger i Kungälvs kommun. Med den zonindelning som gjordes för många år sedan, och som fortfarande lever kvar, kostar det 2,5 gånger så mycket att åka från de närmaste hållplatserna till Göteborg, en sträcka på lite drygt två mil, därför går jag till Eriksdal och tar bussen därifrån.

Innan jag tvingades gå från hus och hem ägnade jag mig många månader åt en helt annan typ av fattigvandring. Den gick mellan två banker. Under åren jag var anställd på Ericsson reste jag ganska mycket. Resorna kunde ibland vara långa både i avstånd och tid. För att alltid kunna betala för hotell, taxi, mat och annat, så utrustades jag av företaget med ett kreditkort med en kreditgräns på 100 000. Detta kreditkort var registrerat på mig personligen (för att det skulle finnas press på mig att inte dröja med mina reseräkningar) och därför hade jag det kvar även efter att jag lämnat Ericsson. När pengarna på lönekontot var slut, och lönekrediten var fullt utnyttjad blev lösningen därför att ”låna av mig själv” genom att ta ut kontanter på kreditkortet. Kreditkortsräkningen skulle visserligen betalas, men bara en gång i månaden och dessutom med 30 dagars kredit, så på detta sätt lyckades jag fördröja den ekonomiska härdsmältan med en månad i taget, så länge inte hela krediten var utnyttjad. Uttag av kontanter, eller egentligen formellt köp av valuta, kostade visserligen 2 % i avgift, men när valet är att inte kunna betala räntorna på huset, mat och annat, så är valet inte så svårt. Någon timme eller två senare klev jag in på något annat av bankens kontor och satte in pengarna på mitt lönekonto och hade därmed lyckats skjuta upp tidpunkten för den stora konkursen ytterligare en månad. När lagen tvinga bankpersonalen att fråga var jag fått kontanterna ifrån, så sa jag bara att jag tagit ut kontanter tidigare under dagen för ett bilköp, men att det inte blev av, så nu ville jag sätta in dem igen. Eftersom jag kunde visa kvitto på att jag tagit ut samma belopp tidigare samma dag var det aldrig några problem.

Plötsligt bestämde banken sig för att inte tillåta uttag av kontanter på detta sätt. Paniken var stor när jag fick beskedet i luckan på bankkontoret. Nu var goda råd dyra. Jag visste att det gick att ta ut en begränsad mäng kontanter i samband med inköp i vissa butiker och bensinstationer, så nu vidtog en turné för att få ihop till månadens räkningar. Med en uttagsgräns som oftast låg på 500 kronor blev det en ganska omfattande turné. Innan nästa månadsslut hade jag lyckats lura ut att Forex fortfarande tillät kontantuttag, så följande månader klarade jag mig åter igen med en fattigvandring i stället för en fattigturné. Jag vet inte riktigt hur måna sådana fattigvandringar jag genomförde, men vid ett tillfälle lyckades jag få banken att lägga om mina lån, eftersom värdet på huset stigit kraftigt. I samband med det löstes krediten på kortet in, så då kunde jag börja om och göra samma resa en gång till.

De fattigvandringar jag beskrivit hittills har i någon mån varit frivilliga. Jag har valt att göra dem för att spara pengar eller för att få in pengar på mitt lönekonto så att jag kunde betala månadens räkningar. Tidigare i år tvingades jag däremot göra två fattigvandringar som jag inte tycker att jag skulle ha behövt göra. Två dagar i rad hade jag möten med Ekerö kommuns personliga ombud respektive budget- och skuldrådgivare. Eftersom jag vid tillfället inte ens hade pengar till bussbiljett tvingades jag gå till fots, 6,5 km enkel väg, för att kunna genomföra dessa möten. Jag förklarade i förväg att det var på det sättet, men det kunde ingen av dem ta någon hänsyn till. De kunde inte heller boka en gemensam tid, så att jag åtminstone sluppit en av promenaderna. Båda insisterade på att jag måste träffa dem personligen för att de skulle kunna hjälpa mig. Båda mötena blev resultatlösa. Jag får väl vara tacksam för att vädret åtminstone var vackert.

Börja om från början!

För två dagar sedan lämnade jag in en ansökan om sjukpenning, eftersom min utförsäkringsperiod nu är slut. I dag blev jag uppringd av Mercedes Winnant från Försäkringskassan. Det visade sig att hon jobbar med att handlägga insända läkarintyg, och hon undrade vad syftet var med de två läkarintyg jag sänt in. Jag förklarade att jag just lämnat in ansökan om sjukpenning, men hon kunde inte se att den registrerats ännu. Vi hann nätt och jämt avsluta samtalet förrän jag fick ett SMS från Försäkringskassan som meddelade att min ansökan tagits emot.

Samtalet med Mercedes varade något längre än vad som hade krävts för att förklara syftet med de insända läkarintygen. Jag berättade kort om bakgrunden till min sjukskrivning och om de erfarenheter jag haft av Försäkringskassan den senaste tiden. Hon beklagade att det fungerat så dåligt och gjorde noteringar om detta som hon skulle foga till mitt ärende. Vi kom också överens om att jag skall sända in en sammanställning av den skriftväxling som skett fram till nu, så att hon kan bifoga även denna. All denna information kommer sedan att sändas till min blivande personliga handläggare. Om detta sedan resulterar i att jag får den sjukpenning som jag enligt lagen har rätt till återstår förstås att se.

Jag vill passa på att ge en eloge till Mercedes för ett trevligt och respektfullt bemötande. Jag fick prata till punkt utan att bli avbruten, och behandlades inte vid något tillfälle som en idiot. Tyvärr kan jag inte säga detsamma om de flesta andra tillfällen då jag varit i kontakt med Försäkringskassan. Mercedes, du är ett föredöme för dina kollegor!

Vision och verklighet

Min utförsäkringsperiod är över. I dag har jag därför lämnat in en ny ansökan om sjukpenning. Med tanke på hur det gick förra gången såg jag till att den var så komplett som möjligt, för att om möjligt undvika att det blir fel igen. Försäkringskassan har ju visat sig totalt ovilliga att medge att de kan göra några fel, och ännu mindre villiga att rätta till felen, om det omöjliga ändå på något sätt skulle ha inträffat. Därför var ansökan denna gång utrustad med 4 bilagor om totalt 36 sidor. Något säger mig att det inte kommer att bli rätt ändå...

Det får mig att tänka på att Försäkringskassan har en vision. Vackra ord, må ni tro! Om ni går in på Försäkringskassans hemsida och klickar på fliken Om Försäkringskassan hittar ni denna bild. Lägg särskilt märke till det stora hjärtat.

 Är det någon mer än jag som tycker att Försäkringskassan har en bit kvar tills de lever upp till sin vision?