Brev till Kungälvs socialpolitiker

I dag har jag skickat följande brev via e-post till politikerna i Sociala utskottet och Sociala myndighetsnämnden i Kungälvs kommun:

Jag tänker kanske fel.

Jag är företagare och entreprenör, och det färgar naturligtvis mitt sätt att tänka. Jag tänker i termer som investering och avkastning.

Men, jag tänker kanske fel.

Jag tänker att det borde vara av intresse för samhället i allmänhet, och Kungälvs kommun i synnerhet, att jag så snart som möjligt kommer tillbaka till arbetsmarknaden och kan försörja mig själv, så att kommunen slipper betala ut socialbidrag.

Men, jag tänker kanske fel.

Jag tänker att det vore en lönsam investering för kommunen att göra det möjligt för mig att genomföra den rehabilitering som läkare och sjukgymnast rekommenderat. Då kommer jag fortare tillbaka till arbetsmarknaden. Kommunen får in skatt i stället för att betala ut socialbidrag.

Men, jag tänker kanske fel.

Jag tänker att socialtjänstens verksamhet i först hand borde handla om solidaritet, medmänsklighet och omtanke, inte om budgetkontroll. Det står åtminstone så i Socialtjänstlagen:

1 kap. Socialtjänstens mål, 1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas

     – ekonomiska och sociala trygghet,

     – jämlikhet i levnadsvillkor,

     – aktiva deltagande i samhällslivet

Men, jag tänker kanske fel.

Tänker jag fel?

Om du bryr dig, och det tycker jag att du borde göra, eftersom du är engagerad i kommunens socialtjänst, så finns mer information här:

Blogginlägg

http://svaltresan.blogspot.se/2016/01/konsten-att-sparka-pa-den-som-redan.html

http://svaltresan.blogspot.se/2016/01/mitt-senaste-blogginlagg-avslutades-sa.html

http://svaltresan.blogspot.se/2016/01/darhuset-sverige.html

Bilaga till ansökan om bidrag

http://1drv.ms/1KfkFKG

Skrivelser som hänvisas till i bilagan ovan (bilaga 9-12)

http://1drv.ms/1Rrg8DD

http://1drv.ms/1kxFIfK

http://1drv.ms/1kxFLIG

http://1drv.ms/1iGyi8q

Med vänlig hälsning

Kjell Samuelsson

Dårhuset Sverige

Svensk lag strider aldrig mot sunt förnuft, lär någon ha sagt. Efter att ha läst mycket lagtext de senaste åren är jag benägen att hålla med. Åtminstone för det mesta. Svenska myndigheters och förvaltningars sätt att tillämpa densamma strider däremot skrämmande ofta mot alla former av sunt förnuft. Det är framför allt två fenomen som jag stöter på om och om igen, suboptimering och Ebberöds bank. Kortfattat kan de beskrivas så här:

Suboptimering innebär att man optimerar en uppgift ur en aspekt men att denna lösning är icke-optimal sett ur ett helhetsperspektiv. Ofta används termen med en ironisk underton för att beskriva verksamhet som saknar helhetsperspektiv och därför ger upphov till bristfälliga resultat.

Ebberöds bank är titeln på ett danskt folklustspel. I lustspelets bank betalar man hela 8 procent i inlåningsränta men tar bara 4 procent vid utlåning. Ebberöds bank har blivit ett begrepp för en verksamhet som är svårt vanskött. Då kostnaderna för inlåning aldrig går att täcka med inkomster från utlåning av samma kapital uppstår ett underskott som till slut måste betalas med insatta medel.

Exemplen är otaliga, men just i detta blogginlägg tänkte jag utgå från de beslut om ansökan om ekonomiskt bistånd som kom med posten i dag. Som utgångspunkt börjar jag med lite lagtext, hämtad från Socialtjänstlagen:

1 kap. Socialtjänstens mål

1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och

solidaritetens grund främja människornas

- ekonomiska och sociala trygghet,

- jämlikhet i levnadsvillkor,

- aktiva deltagande i samhällslivet

2 kap. Kommunens ansvar

6 § Kommunen får även träffa överenskommelse med landstinget,

Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen om att, inom ramen för

socialtjänstens uppgifter, samverka i syfte att uppnå en

effektivare användning av tillgängliga resurser. Kommunen skall

bidra till finansieringen av sådan verksamhet som bedrivs i

samverkan. Enligt bestämmelser i lagen (2003:1210) om

finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser får kommunen

delta i finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet.

3 kap. Vissa uppgifter inom socialtjänsten, m.m.

2 § ---

Socialnämnden skall i sin verksamhet främja den enskildes rätt till

arbete, bostad och utbildning.

4 kap. Rätten till bistånd

2 § Socialnämnden får ge bistånd utöver vad som följer av 1 § om det finns skäl för det.

3 §---

Skäliga kostnader enligt första stycket 1 ska i enlighet med

vad regeringen närmare föreskriver beräknas enligt en för

hela riket gällande norm (riksnorm) på grundval av officiella

prisundersökningar av olika hushållstypers baskonsumtion. Om

det i ett enskilt fall finns särskilda skäl, ska socialnämnden dock

beräkna dessa kostnader till en högre nivå.

Jag börjar med det som faktiskt har beviljats. Utöver det som uttryckligen ingår enligt lagen (hyra, riksnorm, hemförsäkring och sociala resor) har jag beviljats 393 kronor för specialkost för januari månad eftersom jag uppvisat läkarintyg på att jag är glutenintolerant.

Sunt förnuft 1 - Dårhuset Sverige 0!

Så över till alla avslag.

Efter mer än ett decennium av ständiga infektioner har min kropp tagit mycket stryk. Vägen tillbaka är lång och mödosam och det kommer att ta lång tid. Jag får hjälp av min husläkare och av en sjukgymnast. Jag behöver få igång muskler och leder på ett skonsamt sätt och jag behöver bygga upp min kondition. Jag har också problem med ena axeln som har en begynnande förslitningsskada. Det mesta av träningen klarar jag på egen hand, men för axel och rygg har både läkaren och sjukgymnasten rekommenderat mig att simma. Efter att först ha promenerat och sedan i somras även cyklat har jag blivit rekommenderad att börja jogga för att ytterligare förbättra konditionen. Jag väger fortfarande för mycket och behöver därför ordentligt dämpade skor för att inte skada fot-, knä- och höftleder. För att påskynda min rehabilitering ansökte jag därför om bistånd till entréavgifter till simhallen och till ett par ordentliga löparskor. Jag ansökte också om bistånd för att åka till Stockholm och avsluta påbörjade läkarbehandlingar.

Avslag, avslag och avslag. Detta innebär att min rehabilitering kommer att ta längre tid och det kommer därmed också att ta längre tid tills jag kommer åter till arbetsmarknaden. Längre tid med bistånd och längre tid med uteblivna skatteintäkter. Merkostnader om läkare i Västra Götaland skall ägna minst ett besök, kanske flera, på att sätta sig in i det som mina befintliga läkare redan vet.

Såväl suboptimering som Ebberöds bank. Kungälvs kommun sparar kortsiktigt, men får betala långsiktigt och kostnaderna för vården ökar totalt.

Sunt förnuft 1 - Dårhuset Sverige 1

Efter åratal av sjukdom utan vare sig sjukskrivning eller sjukpenning är jag helt utblottad. Min lönekredit är utnyttjad till max för att jag skulle slippa svälta (jag fick svälta 24 dagar i juni ändå). Årsavgift och skuldränta gräver hål i ekonomin. Både när jag tvingades gå från mitt hus och när jag nu blev vräkt från lägenheten jag hyrde, så magasinerade jag delar av mitt bohag. Kläder, husgeråd, foton, dokument med mera.

Avslag och avslag. Detta innebär att mer än hälften av riksnormen går åt till ränta och magasinering. Räntan kan jag inte komma ifrån, eftersom jag inte har pengar till att betala av krediten (om jag hade haft det behövde jag inget bistånd) och att tvingas slänga mitt bohag känns inte som någon bra idé om jag skall komma tillbaka till arbetsmarknaden och behöver en bostad igen. Det blir dyrt att ersätta allt jag tvingas slänga. Allt detta skapar stress, och för den som lider av utmattningsdepression är stress värsta fienden. Resultatet blir att min utmattningsdepression blir sämre och det tar ännu längre tills jag kan komma åter till arbetsmarknaden. Jag skulle naturligtvis kunna försöka hitta en större lägenhet, i stället för det lilla kontor jag bor i nu. Då skulle jag kunna utnyttja del av den lägenheten som förråd. Jag skulle dessutom ha rätt till hjälp med den högre hyran och med flyttkostnad. Det skulle bli dyrare för kommunen än nuvarande lösning, men det verkar ingen reagera för. Det kanske får bli så till slut.

Såväl suboptimering som Ebberöds bank. Högre kostnad varje månad och dessutom under längre tid för Kungälvs kommun, extra kostnad för flytt och längre tid tills jag kommer tillbaka till arbetsmarknaden och därmed uteblivna skatteintäkter under längre tid.

Sunt förnuft 1 - Dårhuset Sverige 2

Till sist sökte jag också bistånd för kostnaden för Internetanslutning. Det senaste året har jag drabbats av tilltagande social isolering som påverkar min utmattningsdepression på ett klart negativt sätt. Det kostar pengar att umgås och har man inte ens pengar till mat, så får man avstå umgänge. Umgänge via sociala medier blir då ett substitut, och det kräver Internetanslutning. Om jag skall komma igång med arbetet med mitt företag behöver jag också kunna söka information och kontakta kunder. Det kräver också Internetanslutning. Åratal av skönstaxering har dessutom lett till en mängd betalningsanmärkningar (Skatteverket kan både dra in F-skatt och momsregistrering men samtidigt debitera preliminärskatt) som innebär att jag inte kan teckna nytt abonnemang. Så länge jag klarar av att betala för det befintliga får jag dock behålla det.

Avslag. Detta innebär att stressnivån ökar ytterligare och kommunen riskerar att tvingas betala bistånd ännu längre.

Ebberöds bank.

Sunt förnuft 1 - Dårhuset Sverige 3

Det är ganska precis två år sedan min psykiater, i samråd med mig, minskade min sjukskrivning från100 % till 75 % för att jag gradvis skulle kunna komma igång att arbeta igen. Det var redan innan min glutenintolerans upptäcktes. På våren drabbades jag av lunginflammation och på sommaren av en kraftig långvarig infektion. På hösten började jag äta glutenfri kost och har inte haft en enda infektionsdag sedan dess.

Jag trodde då att det var början till slutet på ett decennium av kamp, men det skulle visa sig att det var nu den verkliga kampen började, den mot myndigheterna. Skatteverket gjorde det omöjligt för mig att arbeta med mitt företag genom att dra in F-skatt och momsregistrering. Försäkringskassan ignorerade de uppgifter jag lämnade i min ansökan om sjukpenning och fastställde en mycket lägre sjukpenning än vad jag hade rätt till enligt lag. Till sist blev jag utförsäkrad och fick ingen som helst ersättning för att Försäkringskassan vägrade att hålla möte tillsammans med Arbetsförmedlingen på den ort jag befann mig. Att jag inte hade pengar till mat, än mindre till resa till Stockholm brydde de sig inte om. Att det berodde på deras vägran att följa lagen brydde de sig naturligtvis inte om heller. När jag ansökte om sjukpenning på nytt, efter utförsäkringen, vägrade de att alls bevilja någon sjukpenning med hänvisning till att jag inte kunnat träffa min läkare personligen. Att det berodde på att de inte betalat ut den sjukpenning jag hade rätt till struntade de naturligtvis i.

Ekerö kommun, där jag bodde vägrade totalt all typ av hjälp, eftersom jag var företagare. Även detta i strid med gällande lagstiftning. Nu bor jag i ett litet kontor i Kungälvs kommun och försöker efter bästa förmåga att undvika att behöva svälta igen och att bli vräkt även härifrån. Jag är nu sjukskriven på 100 % igen och mår psykiskt sämre än på länge.

Jag citerar ofta socialminister Annika Strandhäll, högsta politiskt ansvariga för våra lagstadgade socialförsäkringar, som i samband med presentationen av vårbudgeten sa: Vår ambition är att se till att människor får, på ett individuellt plan, det stöd och den hjälp som man behöver för att komma tillbaks till arbetsmarknaden så snart som möjligt.

Det jag beskrivit ovan är verkligheten bakom Annika Strandhälls fagra ord. Jag har skrivit till henne tre gånger och försökt berätta. Varje gång har jag fått exakt samma standardsvar från henne brevhandläggare. Maktens arrogans manisfesterar sig.

Själv vill jag inget hellre än att komma igång med arbetet med mitt företag och lämna ett decennium av sjukdom och kamp bakom mig, men än så länge har det visat sig helt omöjligt när myndigheterna ständigt sätter käppar i hjulet för mig. Precis just de myndigheter som vi finansierar med våra gemensamma skattepengar, och vars uppgift det är att hjälpa människor som hamnar i svårigheter, är de som gör det svårt, eller till och med omöjligt, att komma åter till arbetsmarknaden.

Så får dumheten råda i Dårhuset Sverige.

Så straffar Kungälv sjuka

Mitt senaste blogginlägg avslutades så här:

Så här går det naturligtvis inte till i verkligheten. Det skulle ju vara fullständigt otänkbart i ett land som Sverige.

Eller?

Skrämmande nog är det inte så otänkbart. Här följer en redogörelse för precis hur det kan gå till. Jag vill varna för ett långt inlägg och för innehåll som kan verka skrämmande för personer som fortfarande hyser tilltro till det svenska välfärdssystemet.

2015-10-19:

Efter tre månaders utförsäkring, helt utan någon form av ekonomiskt stöd, och avslag på ansökan om sjukpenning, trots att jag är sjukskriven på heltid för utmattningsdepression, kontaktar jag Kungälvs kommun för att ansöka om ekonomiskt bistånd. Jag får prata med Anne-Lise Lindström som bokar en tid 2015-10-28 och informerar om att jag kommer att få hem ett brev med information och blanketter att fylla i.

2015-10-28:

Jag träffar Carina Rossi och lämnar in ansökan. Carina har synpunkter på mitt sätt att vara som person och på hur jag kommunicerar. Besked utlovas till 2015-11-10. Får matpengar i form av presentkort.

2015-11-10:

Inget besked kommer.

2015-11-11:

Ringer till Carina Rossi och frågar om besked. De har haft så mycket att göra, så det dröjer en vecka till. Får matpengar i form av presentkort.

2015-11-18:

Inget besked kommer.

2015-11-21:

Ringer Carina Rossi för att fråga om besked. Får automatisk hänvisning med klockslag för återkomst. Ringer igen strax efter angivet klockslag. Inget svar, lämnar meddelande och ber att bli uppringd. Ingen ringer. Ringer växeln. Ingen hänvisning. Lämnar meddelande via växeln och ber att bli uppringd. Ingen ringer.

2015-11-23:

Blir uppringd av Carina Rossi. Det dröjer en vecka till. Får matpengar i form av presentkort.

2015-11-30:

Inget besked kommer.

2015-12-02:

Carina Rossi ringer och lämnar muntligt besked om att delar av min ansökan kommer att beviljas. Allt inte klart ännu.

2015-12-07:

Pengar inkommer på mitt konto.

2015-12-16:

Får brev med skriftligt beslut från Carina Rossi. Innehåller beslut om vad som beviljats och diverse avslag. Fortfarande inget besked om flera av de saker jag ansökt om. Brevet innehåller även blanketter för återansökan. Ingen har talat om för mig tidigare att jag skall skicka in ny ansökan varje månad. Carina skriver: Det vore bra om jag kan få in en ansökan om ekonomiskt bistånd för december 2015 och ansökan för januari 2016 då jag inte är i tjänst i mellandagarna.

2015-12-21:

Jag ringer Carina Rossi och frågar om ansökningsförfarande.

2016-01-07:

Får ännu ett brev. I detta står bland annat:

Kjell Samuelsson beviljas ekonomiskt bistånd under förutsättning att han gör vad som åligger honom att aktivt bidra till sin egen försörjning genom att följa den planering som upprättas i samråd med socialsekreteraren.

Beslutet gäller från och med 2015-10-19 till 2016-04-30.

2016-01-18:

Får äntligen lämnat in ansökan om bidrag. Fyra sidor brev, fyra sidor ansökan och totalt 45 sidor bilagor. Jag har helt enkelt inte orkat få fram all information som krävs förrän nu. Efter all stress under föregående år, i synnerhet sista tiden innan jul, med vräkning och avslag två gånger om från Försäkringskassan, har jag mått väldigt dåligt under helgerna och varit helt håglös, nästan apatisk.

Skickar e-post till Carina Rossi:

Hej!

Sent omsider har jag nu fått lämnat in ansökan om bidrag för december och januari. Jag vet att du önskade att få dem innan jul, men jag har mått så dåligt att jag helt enkelt inte orkat.

Jag har inte kunnat betala hyran som skulle in vid årsskiftet, och maten börjar tryta, så jag skulle vara tacksam om det inte dröjer allt för länge.

Med vänlig hälsning

Kjell Samuelsson

2016-01-19:

Får svar på e-post från Carina Rossi:

Hej!

Jag har flyttat över ditt ärende till enheten för försörjningsstöd. Din handläggare heter Marianne Karlsson. Jag skickar ditt meddelande till henne.

Lycka till framöver.

Hälsningar

Carina Rossi

2016-01-22:

Ringer till Marianne Karlsson. Hon meddelar att hon har beviljat försörjningsstöd och att pengarna kommer på måndag. Hon meddelar också att den sena ansökan betyder att jag blir utan stöd för december.

 – Vi kan inte gå in och bevilja så långt tillbaka i tiden.

Jag försöker förklara att ingen informerat mig om att jag måste lämna in en ny ansökan varje månad.

 – Jag utgår från att man informerar folk när man kommer till gemensam mottagning, för det är ju information man skall få.

Jag frågar hur jag skall betala hyra, mat och annat för december när jag inte får något stöd.

 – Du har ju tillgodosett dina behov hela december.

Har jag tillgodosett mina behov hela december? Hyra, el, telefon, Internet, hemförsäkring, hyrförråd, med mera har inte blivit betalt och maten börjar ta slut i skåpen. Utan mina vänner skulle jag ha fått svälta vid det här laget.

Marianne Karlsson hänvisar mig till att ringa hennes chef, Kristina Emilsson.

2016-01-25:

Ringer till Kristina Emilsson. Ger kort bakgrund. Hon anser sig vara väl insatt i problematiken vid utmattningsdepression.

 – Jo, det kan jag en hel del om.

Hon anser inte att man behöver ta någon hänsyn till om människor är sjuka.

 – Man skall ta fram det underlaget man behöver för att göra ett beslut, även om man är sjuk eller frisk, det har liksom ingen betydelse.

Skall jag behöva mista hela bidraget för december för att jag är sjuk?

 – Det är ju dom reglerna som finns att man skall komma in i rätt tid och ansöka om bistånd.

Hon anser att formuleringen i brevet från Carina Rossi (Det vore bra om...) ger den information jag behöver för att kunna ansöka i rätt tid.

 – Man kan ju inte ibland vara hur tydlig som helst.

Jag påpekar att jag inte vid något tillfälle fått någon information om att jag måste ansöka varje månad, så kallad återansökan, inte heller när jag senast måste lämna in ansökan och framför allt inte att jag helt mister bidraget om ansökan kommer in sent.

 – Det skall ju ingå i informationen att man skall ansöka för varje månad.

 – Det är ju olyckligt om du inte har fått den informationen.

 – Där står ju ord mot ord. (Om huruvida jag blivit informerad. Ingen påstår sig ha informerat mig.)

Hon hänvisar mig till Förvaltningsrätten om jag inte är nöjd.

 – Då får du överklaga det beslutet.

Precis så här har det gått till. Telefonsamtalen är ungefär 23 respektive 45 minuter långa och jag har därför bara kunnat återge några få viktiga delar, men citaten är ordagranna.

Vid de tillfällen jag fått matpengar i form av presentkort har jag själv fått fråga efter det. Under de tre månader jag var utförsäkrad och därefter i de närmare två månader som utredningen pågick fick jag däremot inte något som helst stöd i form av kontanter eller inbetalningar till mitt konto som jag kunde använda till att betala hyra, el, telefon, Internet, hyrförråd med mera. Utan mina vänner hade det gått riktigt illa.

I den broschyr om ekonomiskt bistånd jag fick finns ingen information om återansökan (bifogas nedan), ansökningsdatum, utbetalningsdatum, eller att man mister sitt bidrag helt om man blir sen med ansökan. Ingen sådan information lämnades heller vid mötet med Carina Rossi 28 oktober, vare sig muntligt eller skriftligt. Första gången jag över huvud taget fick veta något om detta var i brevet 16 december, och då i något vaga ordalag (Det vore bra om...). Om jag vetat vad jag vet i dag hade jag naturligtvis lämnat in en ansökningsblankett utan en enda bilaga och kompletterat senare.

Jag tycker att kommunen brustit rejält i sin information. Trots att de redan vid första mötet, 28 oktober, fick information, inklusive läkarintyg, om min utmattningsdepression tas inte någon som helst hänsyn till detta. Sen ansökan medför indraget bidrag.

Så straffas jag för att jag är sjuk.

Jag kommer inte att överklaga till Förvaltningsrätten. Skälen är flera.

• Det tar ungefär ett år, inklusive överklagan till Kammarrätten. Jag behöver stödet nu.
• Jag vill ägna min tid åt att komma igång med mitt liv och mitt företag, inte skriva överklaganden och besöka domstolar.
• I rätten ställs en sjuk enskild individ, vanligtvis utan juridiskt biträde, mot myndigheternas expertjurister. Det anstår inte ett samhälle som gör anspråk på att kalla sig civiliserat att behandla sjuka människor så och jag vägrar att delta i ett sådant förfarande.
• Jag anser att det är ett allvarligt missbruk av vårt rättsväsende att myndigheter och förvaltningar rutinmässigt avslår ansökningar och hänvisar till Förvaltningsrätten för att hålla nere kostnaderna för socialförsäkringarna. Jag vill inte legitimera ett sådant system genom att delta.

Konsten att sparka på den som redan ligger - del 1

På förekommen anledning följer här en liten handledning i konsten att sparka på den som redan ligger. Handledningen riktar sig särskilt till personer som arbetar inom de myndigheter och förvaltningar som administrerar våra socialförsäkringar. De som får sin lön betald med våra skattepengar och som har till uppgift att hjälpa människor som är sjuka eller har det svårt av någon annan anledning.

Hitta en person som varit sjuk så länge som möjligt, gärna flera år. Företrädesvis någon med en diagnos som medför att personen är stresskänslig och stundom inte orkar med att fylla i alla blanketter och ta fram alla bilagor som krävs för att få hjälp från socialförsäkringarna, till exempel någon som drabbats av utmattningsdepression.

Avvakta tills personen blivit utförsäkrad, vräkt, vägrad fortsatt sjukpenning och inte har någon annan utväg än att söka socialbidrag. Ja, jag vet att ni vill kalla det försörjningsstöd numera, men jag tycker inte om förskönande omskrivningar, och socialbidrag är och förblir socialbidrag.

När personen kontaktar er via telefon och ber om hjälp, låt det gå så lång tid som möjligt till första mötet. Lämna gärna motstridiga besked via telefon och vid mötet, och se gärna till att det är olika personer som svarar i telefon och som genomför mötet. Undvik att fråga om personen har pengar till mat under tiden från telefonsamtal till möte.

Vid mötet, få gärna personen att känna sig besvärlig. Anmärk gärna på personens sätt att vara och hur personen kommunicerar. Uttryck gärna missnöje med personens sätt att fylla i ansökningsblanketten och visa minsta möjliga flexibilitet för eventuella fel eller avvikelser. Alla måste väl ändå förstå att man skall veta hur man fyller i en blankett för ansökan om socialbidrag på rätt sätt, även om man aldrig sett någon förut. Få gärna personen att känna sig som en misslyckad tiggare. Förödmjukelse gör socialfallen fogligare.

Om personen insisterar på att få hjälp med mat för att slippa svälta i avvaktan på utredning, se till att förödmjukelsen blir så stor som möjligt. Låt gärna personen hämta ut presentkort till mataffären inför alla som råkar befinna sig i kommunhusets foajé. Ju fler åhörare, desto större förödmjukelse. Användandet av presentkort låter dessutom kassörskan och alla som står i kön se att här står ett socialfall. Ju längre kö desto större förödmjukelse. Lita under inga förhållanden på att personen kan anförtros kontanter och sätt under inga förhållanden in några pengar på personens konto.

Utlova en kort utredningstid och snara besked. Dröj därefter så länge som möjligt med besked. Skjut gärna på datumet någon vecka i taget. Tre till fyra gånger kan ni gärna skjuta på beskedet. Glöm inte att det ändå är ett socialfall ni har att göra med.

Informera inte om att man måste söka nytt socialbidrag varje månad. Informera inte om när ansökan måste komma in. Informera inte om när utbetalning sker. Informera inte om vilka regler som gäller i övrigt. Informera framför allt inte om att personen kommer att vägras bidrag om ansökan kommer in för sent. Med lite tur kan ni bidra till att förbättra budgetutfallet i kommunens budget. Bortse från att personen kan bli utan mat och inte kan betala hyran. Återigen, det är ändå ett socialfall ni har att göra med.

Glöm bort formuleringar i Socialtjänstlagen som:

1 kap. Socialtjänstens mål

1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och

solidaritetens grund främja människornas

- ekonomiska och sociala trygghet,

- jämlikhet i levnadsvillkor,

- aktiva deltagande i samhällslivet

Tänk på att kommunens budget går före enskildas behov, i synnerhet om de är socialfall. Om de är så dumma att de går och blir sjuka får de väl ändå skylla sig själva.

Så här går det naturligtvis inte till i verkligheten. Det skulle ju vara fullständigt otänkbart i ett land som Sverige.

Eller?