Dårhuset Sverige

Svensk lag strider aldrig mot sunt förnuft, lär någon ha sagt. Efter att ha läst mycket lagtext de senaste åren är jag benägen att hålla med. Åtminstone för det mesta. Svenska myndigheters och förvaltningars sätt att tillämpa densamma strider däremot skrämmande ofta mot alla former av sunt förnuft. Det är framför allt två fenomen som jag stöter på om och om igen, suboptimering och Ebberöds bank. Kortfattat kan de beskrivas så här:

Suboptimering innebär att man optimerar en uppgift ur en aspekt men att denna lösning är icke-optimal sett ur ett helhetsperspektiv. Ofta används termen med en ironisk underton för att beskriva verksamhet som saknar helhetsperspektiv och därför ger upphov till bristfälliga resultat.

Ebberöds bank är titeln på ett danskt folklustspel. I lustspelets bank betalar man hela 8 procent i inlåningsränta men tar bara 4 procent vid utlåning. Ebberöds bank har blivit ett begrepp för en verksamhet som är svårt vanskött. Då kostnaderna för inlåning aldrig går att täcka med inkomster från utlåning av samma kapital uppstår ett underskott som till slut måste betalas med insatta medel.

Exemplen är otaliga, men just i detta blogginlägg tänkte jag utgå från de beslut om ansökan om ekonomiskt bistånd som kom med posten i dag. Som utgångspunkt börjar jag med lite lagtext, hämtad från Socialtjänstlagen:

1 kap. Socialtjänstens mål

1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och

solidaritetens grund främja människornas

- ekonomiska och sociala trygghet,

- jämlikhet i levnadsvillkor,

- aktiva deltagande i samhällslivet

2 kap. Kommunens ansvar

6 § Kommunen får även träffa överenskommelse med landstinget,

Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen om att, inom ramen för

socialtjänstens uppgifter, samverka i syfte att uppnå en

effektivare användning av tillgängliga resurser. Kommunen skall

bidra till finansieringen av sådan verksamhet som bedrivs i

samverkan. Enligt bestämmelser i lagen (2003:1210) om

finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser får kommunen

delta i finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet.

3 kap. Vissa uppgifter inom socialtjänsten, m.m.

2 § ---

Socialnämnden skall i sin verksamhet främja den enskildes rätt till

arbete, bostad och utbildning.

4 kap. Rätten till bistånd

2 § Socialnämnden får ge bistånd utöver vad som följer av 1 § om det finns skäl för det.

3 §---

Skäliga kostnader enligt första stycket 1 ska i enlighet med

vad regeringen närmare föreskriver beräknas enligt en för

hela riket gällande norm (riksnorm) på grundval av officiella

prisundersökningar av olika hushållstypers baskonsumtion. Om

det i ett enskilt fall finns särskilda skäl, ska socialnämnden dock

beräkna dessa kostnader till en högre nivå.

Jag börjar med det som faktiskt har beviljats. Utöver det som uttryckligen ingår enligt lagen (hyra, riksnorm, hemförsäkring och sociala resor) har jag beviljats 393 kronor för specialkost för januari månad eftersom jag uppvisat läkarintyg på att jag är glutenintolerant.

Sunt förnuft 1 - Dårhuset Sverige 0!

Så över till alla avslag.

Efter mer än ett decennium av ständiga infektioner har min kropp tagit mycket stryk. Vägen tillbaka är lång och mödosam och det kommer att ta lång tid. Jag får hjälp av min husläkare och av en sjukgymnast. Jag behöver få igång muskler och leder på ett skonsamt sätt och jag behöver bygga upp min kondition. Jag har också problem med ena axeln som har en begynnande förslitningsskada. Det mesta av träningen klarar jag på egen hand, men för axel och rygg har både läkaren och sjukgymnasten rekommenderat mig att simma. Efter att först ha promenerat och sedan i somras även cyklat har jag blivit rekommenderad att börja jogga för att ytterligare förbättra konditionen. Jag väger fortfarande för mycket och behöver därför ordentligt dämpade skor för att inte skada fot-, knä- och höftleder. För att påskynda min rehabilitering ansökte jag därför om bistånd till entréavgifter till simhallen och till ett par ordentliga löparskor. Jag ansökte också om bistånd för att åka till Stockholm och avsluta påbörjade läkarbehandlingar.

Avslag, avslag och avslag. Detta innebär att min rehabilitering kommer att ta längre tid och det kommer därmed också att ta längre tid tills jag kommer åter till arbetsmarknaden. Längre tid med bistånd och längre tid med uteblivna skatteintäkter. Merkostnader om läkare i Västra Götaland skall ägna minst ett besök, kanske flera, på att sätta sig in i det som mina befintliga läkare redan vet.

Såväl suboptimering som Ebberöds bank. Kungälvs kommun sparar kortsiktigt, men får betala långsiktigt och kostnaderna för vården ökar totalt.

Sunt förnuft 1 - Dårhuset Sverige 1

Efter åratal av sjukdom utan vare sig sjukskrivning eller sjukpenning är jag helt utblottad. Min lönekredit är utnyttjad till max för att jag skulle slippa svälta (jag fick svälta 24 dagar i juni ändå). Årsavgift och skuldränta gräver hål i ekonomin. Både när jag tvingades gå från mitt hus och när jag nu blev vräkt från lägenheten jag hyrde, så magasinerade jag delar av mitt bohag. Kläder, husgeråd, foton, dokument med mera.

Avslag och avslag. Detta innebär att mer än hälften av riksnormen går åt till ränta och magasinering. Räntan kan jag inte komma ifrån, eftersom jag inte har pengar till att betala av krediten (om jag hade haft det behövde jag inget bistånd) och att tvingas slänga mitt bohag känns inte som någon bra idé om jag skall komma tillbaka till arbetsmarknaden och behöver en bostad igen. Det blir dyrt att ersätta allt jag tvingas slänga. Allt detta skapar stress, och för den som lider av utmattningsdepression är stress värsta fienden. Resultatet blir att min utmattningsdepression blir sämre och det tar ännu längre tills jag kan komma åter till arbetsmarknaden. Jag skulle naturligtvis kunna försöka hitta en större lägenhet, i stället för det lilla kontor jag bor i nu. Då skulle jag kunna utnyttja del av den lägenheten som förråd. Jag skulle dessutom ha rätt till hjälp med den högre hyran och med flyttkostnad. Det skulle bli dyrare för kommunen än nuvarande lösning, men det verkar ingen reagera för. Det kanske får bli så till slut.

Såväl suboptimering som Ebberöds bank. Högre kostnad varje månad och dessutom under längre tid för Kungälvs kommun, extra kostnad för flytt och längre tid tills jag kommer tillbaka till arbetsmarknaden och därmed uteblivna skatteintäkter under längre tid.

Sunt förnuft 1 - Dårhuset Sverige 2

Till sist sökte jag också bistånd för kostnaden för Internetanslutning. Det senaste året har jag drabbats av tilltagande social isolering som påverkar min utmattningsdepression på ett klart negativt sätt. Det kostar pengar att umgås och har man inte ens pengar till mat, så får man avstå umgänge. Umgänge via sociala medier blir då ett substitut, och det kräver Internetanslutning. Om jag skall komma igång med arbetet med mitt företag behöver jag också kunna söka information och kontakta kunder. Det kräver också Internetanslutning. Åratal av skönstaxering har dessutom lett till en mängd betalningsanmärkningar (Skatteverket kan både dra in F-skatt och momsregistrering men samtidigt debitera preliminärskatt) som innebär att jag inte kan teckna nytt abonnemang. Så länge jag klarar av att betala för det befintliga får jag dock behålla det.

Avslag. Detta innebär att stressnivån ökar ytterligare och kommunen riskerar att tvingas betala bistånd ännu längre.

Ebberöds bank.

Sunt förnuft 1 - Dårhuset Sverige 3

Det är ganska precis två år sedan min psykiater, i samråd med mig, minskade min sjukskrivning från100 % till 75 % för att jag gradvis skulle kunna komma igång att arbeta igen. Det var redan innan min glutenintolerans upptäcktes. På våren drabbades jag av lunginflammation och på sommaren av en kraftig långvarig infektion. På hösten började jag äta glutenfri kost och har inte haft en enda infektionsdag sedan dess.

Jag trodde då att det var början till slutet på ett decennium av kamp, men det skulle visa sig att det var nu den verkliga kampen började, den mot myndigheterna. Skatteverket gjorde det omöjligt för mig att arbeta med mitt företag genom att dra in F-skatt och momsregistrering. Försäkringskassan ignorerade de uppgifter jag lämnade i min ansökan om sjukpenning och fastställde en mycket lägre sjukpenning än vad jag hade rätt till enligt lag. Till sist blev jag utförsäkrad och fick ingen som helst ersättning för att Försäkringskassan vägrade att hålla möte tillsammans med Arbetsförmedlingen på den ort jag befann mig. Att jag inte hade pengar till mat, än mindre till resa till Stockholm brydde de sig inte om. Att det berodde på deras vägran att följa lagen brydde de sig naturligtvis inte om heller. När jag ansökte om sjukpenning på nytt, efter utförsäkringen, vägrade de att alls bevilja någon sjukpenning med hänvisning till att jag inte kunnat träffa min läkare personligen. Att det berodde på att de inte betalat ut den sjukpenning jag hade rätt till struntade de naturligtvis i.

Ekerö kommun, där jag bodde vägrade totalt all typ av hjälp, eftersom jag var företagare. Även detta i strid med gällande lagstiftning. Nu bor jag i ett litet kontor i Kungälvs kommun och försöker efter bästa förmåga att undvika att behöva svälta igen och att bli vräkt även härifrån. Jag är nu sjukskriven på 100 % igen och mår psykiskt sämre än på länge.

Jag citerar ofta socialminister Annika Strandhäll, högsta politiskt ansvariga för våra lagstadgade socialförsäkringar, som i samband med presentationen av vårbudgeten sa: Vår ambition är att se till att människor får, på ett individuellt plan, det stöd och den hjälp som man behöver för att komma tillbaks till arbetsmarknaden så snart som möjligt.

Det jag beskrivit ovan är verkligheten bakom Annika Strandhälls fagra ord. Jag har skrivit till henne tre gånger och försökt berätta. Varje gång har jag fått exakt samma standardsvar från henne brevhandläggare. Maktens arrogans manisfesterar sig.

Själv vill jag inget hellre än att komma igång med arbetet med mitt företag och lämna ett decennium av sjukdom och kamp bakom mig, men än så länge har det visat sig helt omöjligt när myndigheterna ständigt sätter käppar i hjulet för mig. Precis just de myndigheter som vi finansierar med våra gemensamma skattepengar, och vars uppgift det är att hjälpa människor som hamnar i svårigheter, är de som gör det svårt, eller till och med omöjligt, att komma åter till arbetsmarknaden.

Så får dumheten råda i Dårhuset Sverige.